En mormor

Våra barn hade/har en fantastisk mormor. Hon var påhittig och kreativ.
Barnen älskade att umgås med henne. 
 
Jag är inte lik min mamma och jag vet inte riktigt vilken sorts mormor jag är. 
Min dotter säger att jag kommer med energi, bus och inlevelse. Det passar Lilleman fint just nu.
 
Jag hänger med på vad Lilleman vill göra. Han är i en ålder då hans vilja är lag. Han är bestämd och vill ha rutiner. Han räknar upp en  rad saker han vill göra när vi kommer, visar med fingrarna hur många aktiviteter han har på agendan.
 
Det svåra är, tror jag, att vara en mormor (eller morfar, farmor, farfar) som hänger med, som anpassar sig genom barnbarnens utveckling och intressen. Busa och leka funkar nog ett tag till sen får vi se.
Det blir spännande att se vilka intressen barnbarnen utvecklar, förmodligen behöver jag intressera mig för något nytt.
För tillfället verkar Lilleman vara fortsatt mest förtjust i bollar och bilar.
 
 
 
 
 

Kommentera här: