En mormor
Våra barn hade/har en fantastisk mormor. Hon var påhittig och kreativ.
Barnen älskade att umgås med henne.
Jag är inte lik min mamma och jag vet inte riktigt vilken sorts mormor jag är.
Min dotter säger att jag kommer med energi, bus och inlevelse. Det passar Lilleman fint just nu.
Jag hänger med på vad Lilleman vill göra. Han är i en ålder då hans vilja är lag. Han är bestämd och vill ha rutiner. Han räknar upp en rad saker han vill göra när vi kommer, visar med fingrarna hur många aktiviteter han har på agendan.
Det svåra är, tror jag, att vara en mormor (eller morfar, farmor, farfar) som hänger med, som anpassar sig genom barnbarnens utveckling och intressen. Busa och leka funkar nog ett tag till sen får vi se.
Det blir spännande att se vilka intressen barnbarnen utvecklar, förmodligen behöver jag intressera mig för något nytt.
För tillfället verkar Lilleman vara fortsatt mest förtjust i bollar och bilar.
Ja, detta kan en fundera på. Vet hur min mamma var som mormor och vet hur min egen mormor var. Min mormor hade höns, får och grisar så där var jag mycket med. Lagade mat och bakade med henne. Min mamma var nog liknande till döttrarna och med en del sportaktiviteter från 3-årsålsern.
Jag som mormor? Ja, att hänga med på det barnen tycker är roligt men har också introducerat bio, teater, sport och att vara ute i skog och mark en del- Bra killarna har också gärna byggt med lego.
Men visst vill det till att hänga med. Åldsta barnbarnet är nu 14 år.
Njut av tiden!