La piazzetta
Vår tomt i Italien är inte särskilt stor. På baksidan finns en terrass och en trädgård med några olivträd, en boulebana, några "rabatter" och en mindre öppen yta med torrt dåligt gräs. Kanske 250 m2.
På framsidan har vi bara en liten plätt som vi kom över för ett antal år sedan.
Den lilla stenlagda plätten är en väldigt trevlig samlingsplats. När vi är många som bor på Cabana är det ett bra ställe att träffas på och göra upp planer inför kvällen och nästkommande dag.
Husen på Cabana, alla gediget byggda.
Så här ser den lilla uteplatsen ut. Vi kallar den Piazza Anna efter damen vi köpte den av.
Egentligen är den alldeles för liten för att kallas piazza, som betyder torg. Piazzetta, litet torg, är nog en riktigare benämning.
Här grillar vi, äter förrätt eller snacks och umgås.
De som går förbi stannar gärna till och pratar lite och kan om de vill bli bjudna på ett glas vatten när de kommer efter en vandring i bergen ovanför.
Egentligen skulle det nog fungera bra att ha en liten bar här.
Så här såg det ut när vi precis fått ytan i vår ägo.
De första åren när vi kommit till Cabana odlade Anna lite grödor på plätten.
Hon kom gående uppför backen nästan varje morgon för att vattna eller skörda. På så vis lärde vi känna henne bättre och bättre.
Hon hade alltid tålamod och tog sig tid att försöka förstå vår knapphändiga italienska.
Hon hade alltid tålamod och tog sig tid att försöka förstå vår knapphändiga italienska.
Stenläggning pågår, sommaren 2015.
Ganska snyggt, eller hur?
Piazzettans placering gör den till en bra plats för mingel. När vi är många kan man slå sig ner lite varstans. På den lilla bänken eller på olika trappsteg.
När det är dags för matlagning kan den som grillar kan lätt kommunicera med kökspersonalen 😀, alltså oftast med mig, via köksfönstret.
När det är dags för matlagning kan den som grillar kan lätt kommunicera med kökspersonalen 😀, alltså oftast med mig, via köksfönstret.
Utsikten kan jag inte direkt klaga på heller. Alla våra uteplatser har faktiskt en fantastisk utsikt.
Den här bilden skickade maken tidigare idag. Från sin flygstol såg han vår lilla by i bergen. Den ligger på bergskammen precis under min text. Miljön här är så vacker, nästan lite vild.
Idag sitter maken och äldsta dottern i backen på Cabana och tittar ut över dalen. Ni kan tro att jag är avundsjuk.
Själv har jag äntligen tagit mig ur fåtöljen och rör mer och mer på mig men så långt som till Italien vågar jag mig inte.