En vecka går alldeles för fort
Veckan i Italien kändes både lång och alldeles för kort.
Vi har njutit av sol, värme, god mat och bra sällskap.

Hamnen sedd ovanifrån. Uppe i gamla Ventimiglia har man bra utsikt.
Numera ligger här en hel del lyxiga fartyg och båtar.

Jag vet inte om dessa är gamla eller nya i retrostil.


Medelhavet var varmt och stillsamt, baden var ljuvliga.

Söndag och italienarna nyttjar stranden. Under det blå solskyddet satt en stor familj och spelade kort.
Några små utflykter hann vi med under de dagar min bror och svägerska var på besök.

På bilderna ovan är vi i Sanremo, i den gamla delen av staden.
Så här års är det lugnare och behagligare i både städerna och på stränderna längs rivieran.
Dessutom är temperaturen precis lagom.

Min bror och jag vid frukostbordet på terrassen. Frukost smakar bra efter en morgonpromenad.
Det gäller förstås att röra en del på sig när man äter och dricker, gott och mycket.
När Anders och Cicci flugit hem socialiserade vi med byborna, flera nya bekantskaper har gjorts.
Vi fick också besök av en kollega till maken. Kollegan och hans familj lånar från och med idag vårt hus.
Därefter ska min systerson med fru och vänner flytta in på Cabana några dagar.
Det gamla huset gillar att vara bebott.