Jag, en biomedicinsk analytiker
Jag har ju som ni vet nyligen bytt jobb. Att som 59-åring få nya uppgifter, även om jag är gammal inom yrket, kräver sin kvinna.
Ibland har någon av er läsare bett mig berätta lite om mitt yrke som biomedicinsk analytiker, ett relativt okänt arbete.
Titeln säger kanske inte så mycket. Att vi analyserar något är ju klart men vad är det vi undersöker?
Det är inte helt enkelt att svara på eftersom vi finns inom många områden.
Vanligast och mest känt är att vi analyserar blod och andra kroppsvätskor. Molekylärbiologi, patologi, mikrobiologi, klinisk fysiologi och immunologi är några områden där vår yrkeskategori behövs.
Det vanligaste är att vi jobbar inom vården men läkemedelsindustrin och djursjukhus är också vanliga arbetsplatser. Här i Linköping är det ganska populärt att jobba på Nationellt forensiskt center, säkert en spännande arbetsplats, som tillhör polismyndigheten.
Vi är legitimerade och därmed är vår yrkestitel skyddad, vi lyder under hälso- och sjukvårdslagen och socialstyrelsen håller koll på oss. Inom vården finns 21 legitimerade yrken, de mest kända är förstås läkare och sjuksköterskor.
Som BMA kan du välja olika inriktningar, den största är nog inom klinisk kemi och en av de minsta neurofysiologi. Jag har jobbat inom bägge, med stor övervikt mot klinisk kemi, biomedicinsk laboratorievetenskap.
Under mina första år efter examen arbetade jag i primärvården. Det är ett omväxlande arbete med mycket patienkontakt och nära samarbete med vårdcentralens läkare och sjuksköterskor.
Efter 7 eller 8 år tyckte min chef att jag skulle ingå i en grupp där ett par biomedicinska analytiker tillsammans med några medicintekniska ingenjörer skulle supporta alla lab, stora som små, i Östergötland. I vårt arbete ingick också att utbilda personal samt att köpa in ny laboratorieutrustning. Detta höll jag på med i många år.
2014 beslutade jag och maken oss för att flytta utomlands några år. Jag fick tjänstledigt i tre år men sen fick jag säga upp mig eftersom vi skulle bli kvar i Thailand under ytterligare två år.
När vi för tre år sedan flyttade hem till Sverige igen började jag på en liten klinik där de hade svårt att få tag på biomedicinska analytiker och jag ville testa något nytt, neurofysiologen.
Här gör jag reklam på Instagram, från tiden på neurofysiologen.
Under tre år jobbade jag åter med täta patientkontakter. Nervledningshastigheter mättes, jag utförde mängder av EEG och deltog i sömnutredningar.
Nu är jag sedan nästan två månader tillbaka inom laboratoriemedicin på en enhet som kallas "patientnära".
I mitt uppdrag ingår support mot vårdcentraler och vårdavdelningar samt att utbilda personal och studenter, uppgifter som jag trivs jättebra med.
Våra studenter tränar bl.a på att sticka venöst, först i artificiella armar, därefter varandra och oss instruktörer.
Man får inte vara rädd för nålar eller blod.
HÄR kan du läsa mer om utbildningen och se hur en av mina yngre kollegor ser på den.
Ganska många söker sig till utbildningen men tyvärr är det långtifrån alla som slutför och tar sin examen. Att färre av oss utbildas och plockar ut sin legitimation innebär att många arbetsplatser har brist på biomedicinska analytiker, vilket blev extra tydligt under pandemin.
Ganska många söker sig till utbildningen men tyvärr är det långtifrån alla som slutför och tar sin examen. Att färre av oss utbildas och plockar ut sin legitimation innebär att många arbetsplatser har brist på biomedicinska analytiker, vilket blev extra tydligt under pandemin.
Vi har sällan problem att få jobb.
Ja, det var lite om mitt yrke.
Nu är min arbetsvecka slut och helgen väntar.
Ha det gott 🤗