Royadalen
Nyligen hemkommen efter semestern blandar jag friskt mellan Italien och Sverige i mina blogginlägg.
Idag handlar det mestadels om Frankrike.
Eftersom vårt italienska hus ligger väldigt nära gränsen är vi ofta i grannlandet.
Floden Roya, som har sin källa strax norr om Tende i Frankrike, åker vi ofta utmed.
Dalen där floden ringlar fram är väldigt vacker och lite spektakulär. Här längs floden finns stigar och urgamla vägar kvar från tiden då människorna med hjälp av åsnor transporterade salt från Medelhavet norrut.
Man kan bli lite van vid vyerna men jag blir fortfarande betagen av bergen och byarna som hänger på klipporna.
Det här är Saorge en liten fransk by i Royadalen.
Byn hade under en tid under hösten 2020 ingen kontakt med omvärlden. Stormen Alex gjorde stor skada.
Mat och vatten fick flygas in med helikopter eftersom stora delar av vägen SS 20 var bortspolad och byn isolerades.
I den här delen av Frankrike liksom i norra Italien är det vanligt med skiffertak.
Minsta lilla by har ofta en kyrka som i mina ögon kan vara aningen överdimensionerad.
Gamla kyrkbänkar. Här somnar man inte.
På vår senaste utflykt stannade vi och åt lunch i staden Tende som också ligger längs Roya.
Kommun- eller stadshusen är ofta vackra i Frankrike.
Svala, smala gränder är det skönt att strosa i.
Det bildas ofta sköna vindar i den här typen av gränder.
De här valven, broarna mellan husen älskar jag.
Vi har ju en egen övergång på vårt boende mellan köket och höloftet som är belägna i varsin huskropp.
Som varje stad och by i Sydeuropa finns också här en mäktig kyrka.
Den här bilden är tagen på väg upp till den pyttelilla byn Fanghetto, på italienska sidan.
Den urgamla bron försvann tyvärr i stormen bara ett par månader efter att jag sista gången fotade den. Bilden är tagen i juli 2020.
Här är det ljuvligt att bada när sommartemperaturen är väl hög, flodvattnet är avsvalkande och friskt.
Här ser ni hur floden far fram. Den förenas på slutet med Beverafloden och löper sen ut i Medelhavet.
Jag kommer aldrig att glömma synen som mötte oss i oktober 2020 (se tidigare inlägg).
Vilken förödelse det var.
Nu är vägen i stort sett färdigrenoverad, en tunnel kvarstår så vi kan fortfarande inte köra ända upp till skidorten Limone.
Älskar de trånga gränderna och färgglada husen. Praktfulla byggnader, kyrkor eller annat, är också alltid trevligt!