I nöd och lust

Den 20:e mars 1993 ingick maken och jag äktenskap.
Vi gifte oss i Landeryds kyrka, där även barnen är döpta.
De gamla bröllopfotografierna känns omoderna och lite uppstyltade.
 
Klänningen som min blivande svärmor sydde tycker jag fortfarande är vacker.
Sömmerskan var lite orolig över passformen. När vi började provningarna ville jag inte tala om att vi väntade barn nummer två.
Naturligtvis kom det fram och vi var alla lite oroliga över hur klänningen skulle kunna växa med mig.
Det visade sig att vi oroat oss i onödan, magen var fortfarande platt när det var dags för vigsel.
 
Igår firade vi alltså 30 år som gifta. Nu blev inte firandet någon större fest men vi drack lite bubbel och besökte en trevlig restaurang.
 
Maken kom dessutom hem med en vacker rosbukett.
Det var en fin kväll på tumanhand.
I sommar ska vi nyttja döttrarnas present men det får ni läsa om när det är dags.
Jag passar här och nu på att tacka svärmor och svärfar för present och den trevliga lunch de bjöd på i helgen.
 
Nu återstår att se om maken och jag klarar ytterligare 30 år tillsammans 😂
I vått och torrt, in sickness and in health.

Kommentarer:

1 Ditte:

Stort grattis! Och vilket vackert brudpar ni var! En ljuvlig klänning!
30 år är en lång tid men visst hoppas vi på 30 år till.
Trevligt att fira och på olika sätt. Mer blir det ju också när det blir dags att ta er an döttrarnas present. Roligt att ha det att se fram emot.

2 Main:

Grattis till er.
Såklart ni fixar 30 år till.

3 Mille:

Ni var så fina och är det fortfarande. Vi kan väl se fram emot 40 år som gifta. Grattis igen.

4 Lena i Wales och lite överallt:

Grattis!
Så vacker klänning.

Kommentera här: