Åka buss
Sedan min fot tillåtit mig att gå allt längre sträckor har jag börjat åka buss till jobbet.
Om ni undrar så har jag en bit till busshållplatsen och sträckan till min arbetsplats är 5 km vilket är väl långt att promenera för den opererade högerfoten, väglaget gör att även en cykeltur utesluts.
Buss funkar bra, det blir lite promenerande, kanske 3 km, fullt tillräckligt än så länge.
Bussarna är numera eldrivna vilket innebär att de är tysta och inte längre spyr ut föroreningar.
Att åka buss kan emellanåt vara roande, ibland irriterande och då och då otrevligt.
Man kan hamna i trevliga samtal eller möta människor man inte träffat på länge.
Man kan följa hur någon, likt en "TikTok-are", lägger en omsorgsfull makeup. Jag är förundrad över hur många lager av smörjor man kan applicera på ett och samma ansikte.
Man kan höra, eller man kan inte undgå att höra, diverse mer eller mindre privata samtal. Vissa så högljudda från bägge parter att man hör alla detaljer.
Man kan hamna jämte någon som uppvisar kraftiga förkylningssymtom, hostar utan att hålla för munnen och snyter sig så det skvätter.
Även chaufförerna är värda att kommentera. De flesta är vänliga, artiga och väldigt serviceinriktade.
Sen finns det ett fåtal som jag klassificerar som trafikfarliga, fartdårar eller otrevliga.
Det här var bara några exempel på vad som kan hända ombord på en östgötsk stadsbuss.
Trots mina aningen negativa bussupplevelser är jag positiv till bussåkande.
Vad tycker ni om kommunala färdmedel? Nyttjar ni dem?
Åker aldrig buss, blir åksjuk. Men kanske det skulle vara annorlunda i en eldriven buss då det ofta är dieselångorna som ger mig illamåendet. Och visst händer det mycket på en buss :)