Vidare vyer

Ibland behöver man stanna upp och reflektera.

Sitta stilla och bara vara. Sortera tankar.

I mitt nuvarande arbete träffar jag dagligen människor som av olika anledningar inte mår bra.

Många av våra patienter mår psykiskt dåligt. Ibland på grund av kroppsliga orsaker men lika ofta av själsliga.

Vi möter också anhöriga som har det väldigt tufft.

Nyblivna föräldrar vars barn drabbats av syrebrist vid födseln, mammor och pappor till tonårsbarn som försökt ta sitt liv eller barn med föräldrar som drabbats av stroke eller kanske en hjärntumör är bara en del av vår vardag.

Under det senaste året har det förstås varit besvärligare än någonsin med alla svårt covidsjuka patienter.

Det är ganska krävande möten och jag blir rätt trött emellanåt. Jag kan då bli lite osocial eftersom jag på jobbet behöver vara lyssnande, uppmuntrande, tröstande och lagom trevlig.

Därför uppskattar jag att då och då att vara för mig själv och göra vad som faller mig in.

 

Under mina år som expat hade jag inte alls det behovet. När maken var på resa och jag var kvar i Bangkok blev jag rastlös och hittade alltid på något, ensam eller tillsammans med någon.

Mitt liv har verkligen växlat genom åren och jag försöker rätta mig in i dess olika skeden.

 

I gårkväll efter jobbet kontrollerade jag att ingen sökt mig, att mina nära och kära mådde bra. Sen stängde jag helt sonika av telefonen, tog bilen och körde en sväng. 

 

Planen var  att åka till Berg, en mysig liten plats strax utanför Linköping, och äta en glass i solen som äntligen gjort entrè.

 

En plats som gjord för stillhet och eftertanke.

 

När jag åkte hem igen kände jag mig lugn och harmonisk.

 

Att vädret gjort en kovändning var ett stort plus. Under arbetsdagen blev det äntligen försommar.

Det bidrog förstås till min harmoni.

 

Idag fyller min äkta hälft och livs kärlek år.

Han befinner sig dock inte på hemmaplan så jag kan inte fira honom annat än via telefonsamtal och meddelanden.

Grattis älskling 😘