Myset övergick i oro.
Jag förmodar att ni sitter och väntar på att få reda på vart helgens resa gick 😉
Ni får ursäkta att inägget dröjt men ibland kommer livet emellan. Jag fick helt enkelt betydligare viktigare saker att tänka på än att blogga. Nu verkar det som att min oro och ängslan som präglat de senaste dagarna kan få ge vika.
Vi for i alla fall från Linköping ganska tidigt i lördagsmorse. Vi reste söderut, längs med Vättern.
Det var en isande kall morgon och termometern visade -17,5°.
Vi stannade till i Gränna och åt en härlig frukost på Café Fiket innan vi fortsatte mot vårt mål, Huskvarna. Jag har egentligen aldrig varit där utan alltid stannat i Jönköping. Huskvarna är inte längre en egen stad utan tillhör sedan 1971 Jönköpings kommun.
Vi tittade in på den här pittoreska gatan men visste att butikerna tyvärr var stängda. Jag blev ändå lite besviken, hade hoppats att någon liten hantverksaffär kunde varit öppen en sån här vintervacker lördag.
Vi kikade tvärs över vägen och se, där låg bygdens stolthet, fabriksområdet.
Nu hade vi tur. Det trevliga paret som arbetade på muséet släppte in oss före öppningsdags.
Vi var de enda på plats så risken att bli smittad, med vare sig det ena eller andra, var obefintlig.
Här ser ni en fin gammal smedja.
Muséet visade upp allsköns produkter. Själv tyckte jag det var roligast att gå runt bland hushållsgrejerna. Ovan ser ni Husqvarnas första symaskin "Kattryggen" som tillverkades 1872, tyvärr var dess konstruktion för vek och den togs snart ur produktion.
Den rostiga maskinen bärgades efter 100 år på Vätterns botten. Skeppet Per Brahe förliste 1918, lastat med symaskiner. Den rostiga maskinen togs upp 2018 och hade ramlat ur skeppet.
Ni som är födda på 60-talet kanske känner igen damen med papiljotterna. Så där såg våra mammor ut för femtio år sedan.
Maken kollade mest på cyklar, motorcyklar, trädgårdsmaskiner och vapen. Oj, vad mycket mojänger som tillverkats på denna lilla ort.
När vi var mätta på historia förflyttade vi oss ett par hundra meter till det egentliga målet.
Slottsvillan byggdes som disponentbostad åt Wilhelm Tham år 1895. Här hade han väldigt nära till jobbet.
Numera är det ett litet hotell med 12 rum
Lite bilder från insidan.
Vi hade det jättemysigt på slottet. Vinprovning, basubad, middag, biljardspel och slottsfrukost i egen sal. Inte illa och kan starkt rekommenderas.
Vad var det som hände sedan då. Jo, en av döttrarna fick hjärnhinneinflammation och fick genomgå en massa tester och undersökningar. Den var orskad av virus (inte Corona) vilket är mycket snällare än en bakterieinfektion. Hon har fått mediciner, är sjukskriven och måste förstås ta det lugnt.
Hon mår nu mycket bättre och det är vi innerligt glada för.
Det är verkligen intressabt att se de gamla sakerna, det är allt en vacker symaskin. Och visst har de bredd på tillverkningen på det företaget!
Hoppas att dottern snart mår bra igen!