Saknar jag Thailand?

Med jämna mellanrum är det någon som frågar om jag saknar Bangkok och Thailand.
 
Min hemstad under fem år.
 
Fram till nu har jag varje gång svarat nekande.
Sagt, nej inte än men att jag säkert kommer att göra det.
Jag har varit (och är) glad att vara hemma, nära familjen och faktiskt även glad att arbeta igen.
 
Nu när höststormarna viner, regnet faller, mörkret ligger som ett lock över oss och pandemin aldrig tycks ge sig är det lätt att längta bort.
Visst kan jag sakna tiden i Thailand.
 
Gemenskapen med nyfunna vänner. Vi gjorde så mycket roligt tillsammans.
 
Vardagslivet i Bangkok. Alla promenader, främst runt den lilla sjön i Benjakiti Park (ett stenkast från vårt hem på Domus Condo, soi 18) men även i Lumpini Park). Jag har gått många mil i tropisk värme, ensam ibland men även i olika sällskap.
 
Många lata lördagar spenderades vid någon av poolerna som hörde till vårt boende.
Här brukade jag även ligga och läsa medan Ning städade våningen, lyxigt värre.
 
Visst har jag också promenerat längs Sukhumvit oändligt många gånger men mest intressant var det på de små soierna (dvs bakgatorna), i Chinatown och i stadens slumområden.
 
Charmigt eller fult?
 
Bangkok är en stad full av kontraster, inte bara när det gäller byggnader.
 
Att möta en tupp på en mindre trafikerad soi, mitt i Bangkok, är inget ovanligt.
Att stöta på en råtta är tyvärr ännu vanligare men mindre trevligt.
 
Livet vi levde var lätt, klimatet mestadels underbart och maten fantastiskt god. 
 
 
 
Golfspelandet blev ett sätt att fly buller, trafik och asfalt. Hur mycket man än gillar storstadens puls så måste man få komma ut i frisk luft och byta miljö emellanåt.
 
Vi gjorde många resor, både inom Thailand och i andra delar av Asien.
 
Strax utanför Bangkok kan man se stora områden där man utvinner salt.
 
Det ser nästan ut som en bana av is.
 
Ett vackert tempel, White Temple eller som det heter på thai, Wat Rong Khun. Det finns att beskåda i norra Thailand, i Chiang Rai.
 
Bron över floden Kwai, i Kanchanaburi. En plats som får en att känna historiens vingslag.
 
Ungefär tio mil norr om Bangkok ligger landets förra huvudstad, Ayutthaya. Även här gör sig historien påmind.
 
Och så har vi stränderna.
Vi har varit på olika öar och vid olika kuster. Vissa platser är bland de vackraste jag sett.
 
 
Det kanske är just stränderna, havet, värmen och att lätt kunna ta sig till kusten för att bada jag saknar mest.
Antagligen kommer vi att göra ett återbesök, någon gång i framtiden.
 
 

Kommentarer:

1 Emma, Sol som sol? :

Men det är väl lite samma sak som åt andra hållet: saknar jag Sverige? Ja och nej. Jättemycket och inte ett dugg.

Svar: Ja, det varierar förstås. Man kan sakna vissa saker men vi människor är oftast flexibla och trivs där vi är. Det finns ju för- och nackdelar med allt. Jag tyckte att tiden i Thailand oftast var helt fantastisk men vi var så väldigt lång borta från våra döttrar, vilket var jobbigt.
Anette

2 Ditte:

Kan verkligen förstå att du tänker tillbaka på era år i Bangkok. Så fina minnen. Tänker ofta tillbaka på våra fyra år i Peking, vänner, miljöer och upplevelser. Och jobbet där. Fritiden. Alltid med glädje.
När jag ser bilderna och din text från Bangkok, en stad jag besökt många gånger och haft vänner som bott där, så känner jag igen en del miljöer. Och tänk dessa djur man kunde träffa på i gränderna. Minns både höns, råttor och varaner av modell större.
Just bad var ju inte det vi kunde njuta av i Pekings närhet. Men på några pat timmar var vi i Thailand eller Malaysia och hade Asien inom räckhåll.
Säkert åker ni tillbaka någon gång i framtiden.
Tack för att du delade dina tankar i ord och bild.

Svar: Vi har alltid våra minnen. Jag vill absolut inte vara utan alla upplevelser.Du är ju väldigt berest och och har lärt dig mycket om omvärlden.
Jag längtar efter att få läsa nya inlägg från dina resor, nya får vänta men du har nog mycket material från förr.
Anette

3 Ama de casa:

Tack för en härlig vandring i minnenas allé! Förstår att du kan bli nostalgisk för mindre... Undrar just när vi kan resa som vanligt igen. Eller OM vi någonsin kan det...
Vem hade väl kunnat tro detta när vi skålade in 2020.

Svar: Vi kommer att kunna resa igen. Just nu ser det mörkt ut men jag är övertygad om att vi snart ser en vändning, förutsatt att vi håller ut när det gäller att hålla de restriktioner vi fått.Jag hoppas att vi kan skåla in 2021 med hoppfullhet.
Anette

4 Lena i Wales och Spanien:

Förstår din tudelning, både för- och nackdelar med båda ställena.
Saknar jag Sverige? Just nu gör jag faktiskt det. Har inte sett familjen på snart 11 månader och det lär dröja ett bara tag till tills vi får ses. Tungt.
Dessutom är det så förfärligt rörigt här i UK med Corona, Brexit och allt annat.
Sköt om dig!

Svar: Egentligen är det familj och vänner man saknar mest. När man inte kan ses på lång tid blir saknaden stor.Förstår att ni har det rörigt men förhoppningsvis vänder det snart <3
Anette

5 Maria - Wikers Liv:

Åh så roligt att få se lite bilder från "ert Thailand". Jag har aldrig varit till Thailand, och har heller aldrig haft någon "längtan" att besöka det. Kanske för att man bara matats med "turistbilder". Det ser jättefint ut på dina bilder! Tack för at du delar med dig!
För mig är ju du en ganska ny blogg-upptäckt och jag hade ingen aning om din "Thailand-blogg" och hur det kom sig att ni bott där under fem år. Det var ju synd, man jag gillar din nuvarande blogg! Den är lättsam och trevlig! Så är det ju så kul att se bilder från ert sommarhus i Italien också! :)
/Maria

Svar: Mitt liv nu är förstås så mycket mindre intressant än det var under tiden vi bodde i Bangkok.Inläggen blir inte lika frekventa längre, särskilt inte nu när livet går på sparlåga.
Projektet i Italien har pågått i mer än tretton år och kommer förhoppningsvis att fortsätta länge. Vi har mycket planer som vi hoppas går i lås. Visst är det kul med planer och projekt? Du och mannen i ditt liv har ju en hel del på gång också ni.
Anette

Kommentera här: