Delat glädje och sorg
För några dagar sedan träffade jag ett par före detta kollegor. Vi ses ibland och det är alltid trevligt.
För mig för det ofta med sig en tillbakablick. Minnen, båda glada och sorgsna, dyker upp.
Vi har skrattat och gråtit tillsammans.
Jag tror att det fortfarande finns händelser som jag inte bearbetat ordentligt. Under min inte särskilt långa tid på den tidigare arbetsplatsen fick jag vara med om väldigt mycket.
Nyss hemkommen efter fem års utlandsboende hann jag knappt påbörja mitt yrkesliv förrän pandemin slog till.
Jag var 56 år, hade vant mig av med rutiner och vid att jobba. Jag bytte dessutom yrke och lärde mig helt nya arbetsuppgifter. Det var en utmaning.
Arbetet på kliniken innebar normalt mycket patientkontakt. Möten med människor i alla åldrar, allt från för tidigt födda bebisar till åldringar. Alla dessa patienter hade förstås något problem/besvär och det finns ett antal fall jag inte
kan glömma. Jag skriver inte om dem här, de får stanna som sorgsna episoder i mitt minne.
När pandemin slog till förändrades mina arbetsuppgifter än en gång. Jag lånades ut till ett par så kallade pandemiavdelningar. Jag vistades kring svårt sjuka patienter där många faktiskt inte klarade sig.
Det var på många sätt en väldigt jobbig tid.
Dessa minnen finns fastnaglade i mitt huvud. Inget jag någonsin glömmer.
Man vet aldrig vad som väntar eller vart livet tar dig,