Som ögon när barnen är små
Oskyldigt blå, som ögon när barnen är små.
När man är blåögd då är man enligt talesättet godtrogen och naiv. Det kommer sig nog av att många av oss inledningsvis är blåögda.
Den största delen av befolkningen här på jorden har inte blå ögon, de är brunögda.
Lilleman får vara modell för små barn med blå ögon och nog är hans ögon blå. Förmodligen har han nu uppnått en ålder då hans ögon fått sin beständiga färg men faktum är att färgen kan förändras i flera år till.
Hans ögonfärg är inte särskilt överraskande eftersom släktingarna på båda sidor är övervägande blåögda, det finns dock ett fåtal undantag.
Lillens morfar har gröna ögon, en ovanlig ögonfärg, endast 1-2 % av jordens befolkning är grönögda.
Blå ögon är faktiskt inte heller så vanligt, förutom i länderna runt Östersjön. 8-10 % av oss alla på jorden är blåögda.
Just nu längtar jag så efter Lilleman, det var ett tag sedan jag träffade honom.
Kommande helg ska vi förhoppningsvis ses.
Idag har jag varit på ortopeden och visat upp min fot. Sandalen kan kastas och det är dags att börja röra på på mig. Jag ska försöka gå, så normalt som möjligt och jag tror att det går bra om ett par dagar. Nu är jag så van vid att linka att det känns onormalt att gå normalt. En smärre rehab och en portion tålamod så ska det nog bli som vanligt igen.
Jag har faktiskt aktiverat mitt kort hos Friskis o Svettis för att komma igång igen.
Om några timmar är november slut och december tar vid.
Det ska bra med ett månadsbyte åtminstone för mitt sinne.
Nu blir det nystart även om den blir försiktig.