Med- och motgång

Livet här hemma är inte bara en dans på rosor, om nu någon mot förmodan trodde det.
På jobbet har jag stött på lite svårigheter. Det är inte så lätt att börja en ny bana vid 56 års ålder. Tack och lov är mina kollegor snälla och stöttande. De vet ju om att jag inte jobbat på fem år och visar stor förståelse, än så länge.
 
Vädret har som ni vet varit helt fantastiskt den senaste veckan och häromdagen bestämde jag att det är hög tid att börja cykla till jobbet.  På morgonen var det helt ok, svalt men vindstilla. Värre var det på hemvägen, jag hade totalt glömt hur det är att cykla i stark motvind. Jag var nära att stiga av och gå men bara nära.
 
Lite tråkigheter har hänt i vår närhet men det är inget som inte går att lösa.
Fokus på allt som är bra för framtiden ser ju ljus ut, eller hur?
 
Just nu ser jag fram emot helgen, då kommer yngsta dottern på besök. 
Den här bilden är en av mina favoriter, hon var fyra år när den togs.
Det ska bli fint att träffa henne, det var ett tag sedan.

Kommentarer:

1 Ama de casa:

Så är det ju här i livet, det går upp och det går ner. Så länge upp innehar ledningen är det ju inte så tokigt ändå.
Hoppas dom där tråkigheterna löser sig!

Vilken underbart härlig bild på fina dottern :-)

Svar: Tack, visst brukar allt lösa sig till det bästa, jag är helt säker på att det blir så nu också.Visst är det en härlig bild.
Anette

2 Emma, Sol som sol?:

Tänk vad man kan njuta av fotona från den unga åldern. Har ett på mitt skrivbord framför mig där sonen är cirka ett år och det är så makalöst charmigt! Din dotter är ju supersöt på bilden! Och har så fortsatt att vara.

Förstår att det är tungt med jobbet, hoppas att det fixar sig. Och att det andra jobbiga också leder till något bra i slutändan.

Svar: Man glömmer ibland bort hur goa de en gång var (och fortfarande är), tyr att det finns bevis i form av foton mm.Jobbet blir säkert bra, har bara lite bråttom med att vilja kunna allt. Den andra tråkigheten blir säkert till det bästa, i slutänden.
Anette

3 Ditte:

Vilket fint foto! Förstår att det är en favoritbild. Mycket glädje finns i den.
Att börja jobba igen efter några års frånvaro är tufft och det är mycket nytt. Du har ju också nu ett jobb som du inte riktigt haft förut och det tar ett tag att komma in i det. Du har mycket nytt som du ska anamma. Men det klarar du galant. Och tid behövs ju med allt det nya.
Med en positiv inställning så hoppas jag det andra jobbiga planar ut på ett eller annat sätt-
Livet går ju inte alltid på räls-
Tankar till dig.

Svar: Tack, Ditte för fina ord.Allt brukar bli till det bästa i slutändan, säkert också nu.
Jag kämpar på med jobbet och hoppas att det vänder.
Anette

4 ajlimullersandvik.blogg.se:

Välkommen tillbaka, så kul att få läsa att du är inne på en ny yrkesbana och de kommer bli fantastiskt tror jag! inte lär man sig allt som ett rinnande vatten sådär bara! Heja dig!

Svar: Tack, tack, hoppas du har rätt. 😊
Anette

5 marina:

Kul att jag hittat din nya blogg! Förstår att det är skillnad, lite sådär "livet före och livet efter", fast det är rätt ok att var på plats i det gamla vanliga också. Det jag saknar mest är nog tiden...den finns inte i sådana mängder som jag skulle önska numer!

Svar: Jag förstår, dygnet har liksom blivit några timmar för kort.Kul att även du fortsätter blogga, åtminstone då och då.
Anette

Kommentera här: