Fyra år av saknad
Det har nu gått fyra år sedan min pappa hastigt gick bort.
Jag har vant mig vid att han inte längre finns och jag tänker inte längre på honom varje dag.
Det känns numera ok och jag har accepterat att han är borta fast för mig finns han alltid nära.
På det här fotot ser ni min farbror Kalle, min far Bengt, min farfar Clifford och min farbror Gustav. Saknas gör faster Inga, farbror Lasse (som var för liten för att vara med) och farmor Eva.
Pappa ordnade olika typer av friidrottstävlingar där han utmanade sina syskon att tävla. Han vann alltid, de övriga var inte så intresserade.
Bilden är tagen i början av 1950-talet på gården i Fågelmara, norr om Karlskrona, där han växte upp.
Nästa bild är tagen tidigt 60-tal, pappa är nu i 20-årsåldern och stoltserar på ett av sina första arbeten, på Olofströms bruk som tillverkade karosser till Volvo (tack mamma för rätt namn på fabriken).
Sitt allra första jobb säger mamma att han hade här i Linköping, på mjölkcentralen.
Det var då mina föräldrar träffades. Mamma är nämligen härifrån.
När jag föddes, 1963, bodde mina föräldrar i Karlskrona. Pappa arbetade som svetsare på Karlskronvarvet på dagarna och utbildade sig till ingenjör kvällstid. De bodde omodernt och mamma som skulle fylla 20 när jag föddes kämpade på hemmaplan. Två år senare föddes min äldsta lillebror, vi flyttade till ett bättre boende och med tiden fick jag ytterligare två syskon, mina föräldrar kunde köpa en villa och så växte jag upp i ett nytt villaområde på en liten ö, utanför Karlskrona.
På det här fotot har det gått ytterligare 55 år. Pappa är nu 75 år och det är sista gången vi alla sågs.
Min systerson tog studenten och hela släkten (utom min käre make) var på plats i Nyköping för att fira studenten.
Här ser ni min fars barnbarn.
Han blev morfar till två tjejer och två killar och farfar till ytterligare fyra flickor.
Mina syskon med respektive, och våra barn har alla olika minnen av en saknad pappa, morfar och farfar.
Nu längtar jag efter min mamma som jag inte träffat sen september 2019. Jag hoppas att vi snart kan ses.
Vi är båda vaccinerade så jag tänker att det borde funka.
Fina minnen och fina bilder! Även om sorgen blir extra närvarande vissa dagar så finns ju alltid dom ljusa minnena kvar.